DID I GO TO NAV* TO LISTEN TO NORA OR DID I GO TO NAV AND LISTEN TO NORA?

En språklig skillnad, som Nora påpekar, utgör en skillnad.. Något som jag som språkfantast gillar!  

Jag begav mig i alla fall till Nav och lyssnade på Nora och här är lite av det jag hörde, vilket inte nödvändigtvis var vad Nora sa eller läste om för oss från sin bok ”Combining”; En bok med en mix av poesi, konst, ekologi och komplexitet med det klara budskapet att ta kommunikation på allvar! Med en uppmaning att tillåta oss att vara levande, inte bli styrda av algoritmer och sorteras in. Lyssna till vår intuition, känslor och visa oss som (hela) människor. Vaksamma på det som verkar (tillsynes) logiskt och resonabelt, men som kvarhåller problemen. Och sluta ställa den icke-ekologiska frågan: ”Vad är poängen?” eller ”vad får jag ut av detta”?

Hur kan vi undfly sättet att kommunicera som kvarhåller problemen, undrar Nora? Vad är möjligt att göra i stället och var hittar vi det nya? Och betonar, att det inte handlar om att hitta de "rätta" personerna, utan hur vi kan ta våra samtal till de sammanhang där de kan växa! Vilket, enligt Nora, för oss närmare konst och surrealism.

Jag rekommenderar berättelserna/poemen som lästes upp från boken : ”Harvest” och berättelsen om "Caterpiller zombien". Ännu inte hunnit ta del av mer av boken.

 Jag hade också glädjen att få träffa kollegan Katharina Fagerström och hennes man Pekka från Finland på NAV den kvällen! Mycket kul samtal med dem och Fanny Marell om fördomar generellt, om finnar specifikt. Ser fram emot att se närmare på den bilderbok de visade mig i ämnet.

*Nav är ett sammanhang och en plats för kreativa möten med olika professionella. Har själv deltagit i deras events under många år, också haft min arbetsplats där under en tid.

THE ART OF SUPERVISION WORKSHOP PÅ ANSES SOMMARUNIVERSITET I BUDAPEST 2023


Dags igen att träffa handledarkollegor från det stora Europeiska nätverket ANSE som firar 25-års jubileum i samband med sommarunivercitetet i Budapest. Temat under dagarna är "With words and beyond". Själv kommer jag hålla i en workshop under titeln "The Art of supervision".

Öppet för alla som vill delta- gå bara in på ANSES hemsida (se nedan) för mer information.

"ART AND MUSIC IN SUPERVISION"-GRUPPEN TRÄFFAS I OSLO I MAJ 2023


Norska kollegorna Jan Sjøberg och Silvia Grøndahl stod för det välplanerade upplägget under fem intensiva dagar och kvällars umgänge med kollegor från sju olika länder: Norge, Kenya, Österrike, Schweiz, Ungern, Tyskland och Estland.

Vi träffas en gång om året ”in person” och dessemellan ett antal gånger via zoom. Fokus handlar förstås om hur vi som handledare använder oss av "Art & Music" i handledning. Liksom hur handledningen påverkas när handledaren också är "konstnär" (musiker, målar, dansare etc)?

Så inspirerande och lärorikt det var att få syn på varandras handledningsstilar och upplägg! Genom olika upplevelsebaserade former få ”prova- på”. Och, då flera av handledarna också är artister – fick vi njuta extra av berörande cello- och pianostycken.

Så berikande det är att vistas i grupp och i det "kreativa": Inspirationen hoppas jag kunna hålla kvar nu när jag gett mig katten på ta mig an mina olika bokprojekt som legat och dammat i tio-femton år.

FAMILJETERAPIFÖRENINGEN I FINLAND ANORDNADE WORKSHOP I LIFE STAGING ®27-28 APRIL-2023


Välordnat av dess vice ordförande Terhi Kotilainen (med flera) som arrangerade workshopen i centrala Helsingfors. Engagemanget från deltagarna var stort! 14 familjeterapeuter och socialarbetare deltog med entusiasm, personlig och kreativ input!
Efter workshopen bildade några av deltagarna också en privat Facebookgrupp "Life Staging Finland" i syfte att utforska/utveckla formatet vidare!

Alltid fascinerande att uppleva hur det universella "språket" –som sker utan ord – blir begripligt att läsa av och "förstå" oavsett modersmål.

Efter workshopen passade jag också på att träffa kollegan Eija-Liisa Rautiainen- en av de mest erfarna i metoden "Open Dialogue". Det blev en trevlig dag med skärgårdsutflykt och många dialoger och härliga skratt!

AGPA Connect 2023 "Group as a Catalyst for Reimagining and Embracing our Future"


New York, soligt och runt åtta grader. Med lätta steg tar jag mig från Upper West Side till konferenshotellet vid 7th Avenue och 53rd Street. Jag var här senast 2017. För femte gången presenterar jag min handlednings- och gruppmodell "Life Staging®" på American Group Psychology Associations årliga konferens. "Live" 2019 i Los Angeles och online vid två tillfällen under pandemin. Att träffas "in person" igen var fantastiskt. Särskilt träffa flera kollegor/vänner från den zoomgrupp jag har deltagit i - vanligtvis två gånger i veckan - under tre år! Kollegor från Tyskland, England, USA, Kanada, Israel, Palestina, Kina, Singapore mfl.  länder.

Så, till konferensen. Även om tonvikten låg på socialt nätverkande hittade jag några andra"pärlor": Till exempel Eliot Zeissel som talade om värdet av gruppterapier. Även känd för "GROUP" - en serie grupppsykoterapisessioner med skådespelare - som finns i sju delar på YouTube. "Det mesta i livet sker i grupper", säger Elliot Zeissel. Och jag konstaterar att grupppsykoterapi inte är särskilt vanligt i Sverige. För tillfället. Man kan fråga sig varför? Kanske till och med starta en grupp?

Andra val i år, förutom min halvdagsworkshop i Life Staging®, var att gå på föreläsningar och workshops med mer kreativa inslag. Jag har upptäckt att jag inte längre är så intresserad av olika typer av (skrivna) teorier och deras läror om att göra det ena eller det andra. Så min vän Daniella Bassis och hennes tre israeliska kollegors workshop blev ett av mina val: "An Expressive Arts Therapy Journey" där vi fick prova på både "visuell konst, biblioterapi, drama och rörelse".

En annan föreläsning handlade om vanliga misstag som gruppsykoterapeuter gör och hur dessa kan repareras. Bland annat talade Jan Morris, som jag också lärde känna lite mer under konferensen, gripande om de insikter hon fått genom sitt arbete med en av sina patienter. Ödmjukt och modigt."Storyrellingformatet" berör alltid!

Tyvärr missade jag Ronnie Levines föreläsning: "Hur man blir bekväm med obekväma känslor". Men efter att ha hört henne tidigare, hört feedbacken från hennes föredrag och träffat henne mer privat ser jag fram emot att lyssna på inspelningen av hennes "Talk"!

Narrativa och konstnärliga metoder är fortfarande i minoritet inom AGPA (och inom psykoterapi i allmänhet). En liten grupp människor kom emellertid till min workshop och bidrog till den intimitet, kreativitet och det samarbete som alltid uppstår när man gör dessa konstellationer: När man fokuserar på kroppens signaler, den tysta dialogen, på upplevelsen och "resonansen", snarare än på att reflektera och förstå på ett mer traditionellt sätt. En kommentar som jag fick från en deltagare var jag särskilt nöjd med: "Your presentation and your authentic self were unforgettable". Att hitta samstämmighet mellan ens grundläggande värderingar och vem man vill vara och att kunna uttrycka detta är viktiga idéer inom Life Staging.

Jag uppskattar emellertid mångfalden i de olika sammanhang som erbjuds, annorlunda perspektiv bidrar också till lärandet. Att komma klockan sju för att delta i "The Large Group" tillsammans med hundratalet kollegor kan väl till exempel betraktas som en motiverande handling?

Det många möten, de fördjupade samtalen och de relationer som utvecklas är höjdpunkter för mig, liksom att bara promenera runt på Manhattan, besöka MOMA, Naturhistoriska Museet mm. Det finns så mycket att upptäcka och återuppleva i New York (där jag bodde i ett par månader 1979).

Jag åker hem med en bra känsla, men inte säker på hur länge jag har råd med detta nöje "in-person"? Zoomgruppen fortsätter som vanligt på tisdagar och fredagar.

Nästa AGPA-möte äger rum i Washington DC. Connection is solution!

INSPIRERANDE MÖTEN MED KOLLEGOR I SVERIGE OCH INTERNATIONELLT

INTERVISIONGRUPP I TALLINN, SOMMARUNIVERSITET I RIGA 2022 OCH ANSE I TALLIN OKTOBER 22


Nio personer, i vår kollegiehandledningsgrupp "Art and Therapy," från åtta olika länder samlades äntligen "live" för att fortsätta utveckla kreativa metoder i handledning. Många av dessa som, förutom gedigen handledningserfarenhet, också var musiker och hade andra kreativa yrken/intressen. Vår generösa värd i Estland var Anneli Liivamägi, som de flesta kunde bo hos och alla där vi alla kunde arbeta tillsammans. Otroligt kreativt, spännande och stimulerande att få ”prova på” varandras olika upplägg och fokus. Det blev dans, sång och användandet av bilder som underlag till berättelser. Mest annorlunda och en stark upplevelse var när vi prövade på att göra en ”ljudande handledningssession med Jan Sjoeberg från Norge som ledare av det eventet. Vi fick också delta i utflykter, lära oss mer om Estlands historia, besöka Gamla Stan i Tallinn och den lokala Puben i Vimsii mm.

Flera av oss fortsatte, efter några dagar, med buss till Riga och ANSE´s sommaruniversitet. Rekommenderas starkt! Fem dagar bara om handledning med generösa, intressanta och varma människor och med i övrigt spännande utflykter med historiska och kulturella inslag. Höll själv min workshop två gånger och la till denna gång till Halal-dans som start på workshopen. Det blev väldigt bra!

Nästa ANSE sommaruniversitet sker i Budapest. 2023!

Några månader senare, åter i Tallinn och möte med ANSE´s Styrelse och delegater från flertalet nationella handledningsorganisationer i Europa. Hårt och intensivt (sam)arbete, massa bra tips och utvecklingsmöjligheter presenterades samt ett fint firande av ANSE 25 årsjubileum med klädkod:1997. Utklädda till kryddiga Spice Girls bjöd styrelsen på fest med gotter och tidsenlig musik. Allt i historiska, vackra Tallinn som vi utforskade både på dagarna och kvällarna. Ett väldigt välordnat och stimulerande sammanhang! Återvänder med den känsla av samhörighet med de baltiska länderna som dessa sammanhang erbjudit. Och, inte minst- de berörande möten som skedde genom kontakten med de Ukrainska kollegorna, speciellt på Sommaruniversitetet, men också i Tallinn. Det blev många nya facebookvänner..

IAGP konferens Pescara Italien 2022

Det var varmt, lokalerna var vackra men bullriga, människorna var toppen och det var livat och högt i tak som vanligt på en konferens med många psykodramatiker från hela världen. Så står ju IAGP för internationell förening för gruppsykoterapeuter också. Många fina möten skedde under och utanför kongressen där jag också höll en workshop för 12 deltagare. I en mindre lokal utan AC... Men det fungerade i vilket fall hyfsat.
Första dagen deltog jag i en pre-kongress meeting med deltagare från många olika länder. I en gruppsykoterapigrupp som väckte lite 70- 80-talsvibbar. Bättre rustad nu än då förvånade jag emellertid mig själv med att utmana gruppledaren på ett konstruktivt sätt. Och fick några bra vänner på köpet..

Utbudet av workshops och seminarier var rikt och jag fick med mig mycket som berörde och berikade. Kriget i Ukraina var förstås påtagligt och arbetades bl.a med under en psykodramasession på ett kraftfullt sätt. 

Kontakter knöts med många nya kollegor och jag återsåg också ett antal "gamlingar" jag kunde hänga med. Det varma vädret värmde också på ett positivt sätt!

"RIA-RA WORKSHOP ONLINE PÅ AGPA CONNECT 2022 ,"FIVE QUESTION APPROACH" på engelska

Workshop description: Many professional conversations, meetings and collaborations begin and continue without an ‎agreement on purpose and structure. With the help of the five questions, the collaboration can be ‎formulated jointly in preliminary arrangements that can be reflected and thus change over time by ‎asking the five questions over and over again. In a changing world, one also needs a changing structure ‎without losing sight of the goal!

AMERICAN FAMILY THERAPY ACADEMY ÄR VÄRD FÖR WEBINAR OM LIFE STAGING ® FEB-2022

THE  GLOBE  IS  THE  LIMIT!

Det har tagit mycket tid, kämpande med teknik och kreativitet att komma hit men så småningom klarade jag det! Jag har hållit en workshop om Life Staging® online och allt fungerade förvånansvärt bra. Tänk så många möjligheter som öppnats som en positiv effekt av pandemin. Jag kan nu "göra Life Staging®" sittandes i köket vid datorn och nå kollegor i princip varsom helst i världen. 

AGPA CONNECT 2021

Den första online workshopen genomfördes således från köket i Vasastan i Stockholm i mars. Fjorton kollegor från olika delar av världen deltog.  Att använda dockorna tillsammans med deras ”live- on zoom-representanter”, istället för att skapa en levande iscensättning med individer i samma fysiska rum fungerade förvånansvärt bra! De många perspektiv, känslor, rika idéer och insikter som kom ur iscensättningsprocessen var övertygande i hur formatet kunde aktivera seendet, hörandet och framkalla känslor trots att man inte var tillsammans  fysiskt. Jag (tror) jag också lyckades illustrera begreppet normativ makt genom att använda lekfulla representanter av "professionella spöken" och "tillståndsbyrån" (min egen uppfinning). 

Allt detta (och mer) kan förklaras längre fram för den som är intresserad av metoden. En annan öppning med online- möten är att jag har fått kontakt med en fantastisk kollega i Storbritannien som kommer kunna hjälpa mig att skriva och redigera mina böcker på engelska. Till att börja med, en bok om Life Staging®. "Connection is solution" som sagts många gånger tidigare! 

För att sammanfatta, när man kastar sig ut i något som verkar omöjligt växer man. Vilket är i linje med filosofin och formatet Life Staging® eftersom man måste improvisera, tillåta sig att transformeras och  alltid kommer bli överraskad!  

GLOBAL ZOOM UNDER CORONA GENOM AGPA

Sedan cirka två år tillbaka har jag ett mycket stort utbyte genom deltagandet i en Zoomgrupp två gånger i veckan arrangerad av kollegor i det internationella nätverket AGPA, American Group Psychotherapy Association. Syftet är att koppla samman terapeuter och vara ett stöd för varandra under Corona. Allt är improviserat och "ledarlöst" vilket är både utmanade och utvecklande, speciellt då all dialog sker på engelska. Men fantastiskt lära känna kollegor, både professionellt och privat från hela, världen. Att ha en dialog i realtid med så många intressanta och erfarna kollegor i Kina, Singapore, Serbien, USA, Israel, England, Brasilien mfl. är en mycket rik upplevelse! Verkar inte heller som gruppen kommer avslutas i närtid...

EFTA NEAPEL SEPTEMBER 2019

Around 1500 Family Therapists from Europe, and some from elsewhere, met at EFTA’s conference in Naples. How do you arrange for that? Where do you find space for all of them? How to give room for all the people who want to present? Cut down the time and space of course. So what do we get? “The classroom model,” as it is at the University with 3-5 presenters in a row and the audience opposite, withoften unrelated presentations, created gaps between presenters and a gap between presenters and the audience. A fragmented and tiring experience, also due to similarity in the way the content was presented, verbally or/and by power points. Of course there were some really good exceptions! Mostly this was about the fact that there were fewer presentations that split the time or that the content was better connected.
 
I had applied for a workshop, as my presentation is experimental, but was assigned twenty minutes in a so-called round table together with two presenters  (who also had wanted to do a workshop). It was not a round table. It was a square table, facing the audience sitting in fixed wooden benches in rows. I suggested we three should have a dialogue first so it became more dialogical, but it didn’t work. Our presentations didn’t have much in common. Nor in content, nor in how we presented. The rest of the time, some half hour, was for the audience. I found the setting very frustrating, but learning, as I too recognized a similar frustration when I was audience on many of the other’s presentations arranged this way. It confirmed the importance of the arrangement. The physical environment, the over all context in time and space.The importance of varying formats, stimulating dialogue, movement and as audience being able to participate, experience, to deepen, to feel.A therapist from Ireland, Valerie O’Brian, made a great effort at one point, by interrupting the “podium” and naming the gaps that easily arises in these arrangements. Asked us as audience to feel what happened to us receiving all this information and to draw a picture of this experience and share it with a bench colleague. It made a difference.
 All intentions were good; the efforts to organize such a large conference must be huge. A great job has been done! So no shadow falls on the organizers. More reflections like “less is maybe more” and insights in how the arrangement impact on how people and content can come into their own right. Because there was fantastic professional knowledge, skills and experience that were in place and many contacts, experiences, joy and enriching conversations emerged out of the venue. From deeper insights to the joy on the dancing floor!
I am very grateful and happy with what the whole conference gave me!

THE 4TH INTERNATIONAL CONGRESS OF COLLABORATIVE-DIALOGIC PRACTICE BRNO 2019

At this conference I met many people I know since long time ago. I had a workshop on Life Staging with many participants and great conversations with Cherry Ravelli Shotter, Saliha Bava, Kerstin Hopstadius, Mats Sparrman, Kristin from Norway and many more. Probably the "Collaborate format" is close to my thinking...

SYSTEMCAFÉ 2019
Ett samtal om handledning och Elisabets modell "Life Staging®/Uppställningar"har ägt rum i form av ett Systemcafé  anordnat av "Föreningen för familje- och systeminriktad terapi (ffst)" i Stockholm. Johan Wallmark och Elisabet   samtalar. Vill du se hela samtalet finns det på You Tube. Följ denna länk!
AGPA LOS ANGELES MARS 2019
Spännade konferens när närmare tusen gruppsykoterapeuter, familjeterapeuter, psykoanalytikser mfl från många delar av världen träffades på American Group Psychotherapy Associations årliga kongress, denna gång i downtown LA. Huvudtalarna redovisade intressant neurovetenskaplig forskning kring hur (speciellt) vår högra hjärna, spegelneuronerna och vagusnerven påverkar och påverkas i terapisammanhanget. Hur höger- till höger hjärna kommunicerar mer med varandra än vår vänstra hjärna- och ändå pratar vi sååå mycketi terapi- samt hur neuroceptionen och vagusnerven, our second brain, de facto till 90 % skickar info till hjärnan och inte tvärtom. Som vi kanske trott...Påverkar vårt nervsystem, kropp, mimik och vårt röstläge på milliesekunder. Det är det vi främst läser av  i relationella sammanhang, ansiktet och röstläget. Så kanske skulle vi alla träna mer på att vara i hö-höger hjärna, avstå försöka "förstå", mer känna in, identifiera vad neuroceptionen (i stunden) gör med vårt nervsystem, om vi hamnar i fly/fäkta, freeze eller kan nå upp till compassion?
Uppställningar (Life Staging) som jag praktiserat ett femtontal år i arbete med grupper och handledning är en sådan "träningsarena". Kom på kurs i november, delta i Superhandledningsgruppen eller läs mer om det formatet här. Eller på hemsidan www.lifestaging.se
Förutom ovan innehåll berördes det mesta kring grupper, psykologi och relationer. I mindre sammanhang där vi kunde delta på olika sätt. I gruppterapi, dans och rörelse och SCT- System Centered Training (Susan Gannt). SCT- grupp hade jag redan deltagit i under IAGP´s kongress i Malmö och fått mersmak på metod och teori, vilket fördjupades i LA. Verkligen intressant hur grupper är med och reglerar deltagarnas  nervsystem och hur vi (genom ett speciellt samtalande i gruppen) kan skapa ny neuroception och därmed förändra våra ursprungliga automatiska överlevnads- reaktioner/responser (strategier). Ett uppvaknade kring hur allt det i sin tur hänger ihop med attachment, vilket Allan Shore berättade mycket om. Och, med mig hem har jag en bok om Virginia Satirs samlade kunskaper, förträffligt sammanfattade av Barbara Jo Brothers- som jag hade många goda samtal med. Till sist, men inte minst, fick vi lyssna på en intervju med min favorit, Irv Yalom (skrivit "Terapins gåva" bl.a) och inspireras av hans erfarenheter, vitalitet och goda råd. Att jag sedan fick möjlighet till avkopplande dagar för reflektion på Venice Beach var också viktigt för hela upplevelsen. It all came together... (Elisabet)
SVENSK FAMILJETERAPIKONGRESS 2018 OCH IAGP´S INTERNATIONELLA KONGRESS.
Två workshops på handlednings- och gruppformatet Life Staging® har givits under 2018. Dels i Malmö i somras och i Stockholm i höstas. Allt fler  har upptäckt och är nyfikna på Life Staging®. I Malmö deltog ca 15 personer från olika länder  och i Stockholm ca 90 svenska kollegor!
NEW YORK 2017
Första anhalten på resan över Atlanten var att träffa Par- och Familjeterapeuter på Mercy College, Campus Manhattan. Medarrangör var en professor på Familjeterapi- programmet, Sahlia Bava, som jag träffat i Galveston tidigare. Arrangemanget var sent påkommet så det blev en liten skara, där också en deltagare fick rusa iväg- mitt i en uppställning- då hans hund blivit akut sjuk... Men, improvisation är ju också vad Life Staging handlar om. Att följa det som sker, hitta kreativitet och ordning i ett tillsynes kaos. Så det blev en meningsfull, om än lite annorlunda, eftermiddag. Där uppställningen, som alltid, visade på nya bilder och ledde till nya insikter.
Här är "annonsen" som vi tog fram. Tyckte den var bra så publicerar den!(Elisabet)

MARRIAGE & FAMILY THERAPY PROGRAM OFFERS A FREE
SUPERVISION WORKSHOP: 
– Apply creative techniques in group work and supervision!
– Question the normative power in traditional language and settings!
– Practice creativity through interaction in the workshop!
– Collaborate in rich story development!

LIFE STAGING® - SUPERVISION AND GROUP WORK IN A CREATIVE FORMAT
Life Staging®, by the creative format and collaborative process, activate our evolutionary and personal knowledge and skills as humans, thus create meaningful connections, resonance and develops relational skills. Moreover, it also challenges the dominant taken-for-granted ideas on "what's there" that easily kidnap professionals into thin inscriptions of people and phenomena. Life Staging® offers a (magic) dance, by moving away from dominant ideas of knowing, in ways that might both touch and surprise you.
Spooky? No, just a use of more right brain knowledge that always was there-but silenced.
Scary? No, rather more fun and playful.
March 6, 2017 11:30am-1:30pm Manhattan Rm 723

Elisabet Wollsén, MSc, Private Practice, Stockholm, Sweden
Certified psychologist and certified psychotherapist in family therapy. Forty years of experience as a clinician, while thirty-five in supervision, education and professional development in her own company. Influenced by systemic and narrative ideas and expressive art therapy formats. She did narrative research in the mid-nineties and besides ordinary work, she is now writing professional books, developing Life Staging® and cooperates with a massai women’s project in Tanzania.
AGPA NEW YORK 2017
Senare kom jag att delta på AGPA´s (American Group Psychotherapists) årliga konferens och hålla en workshop om Life Staging®.  (mer om detta strax)– Life Staging® och Gruppterapi  i samklang!

Jag fick den stora äran att hålla en halv dags workshop om Life Staging® på American Group Psychotherapy Associations årliga möte, tillika 75-årsjubileum, i New York i Mars 2017. Det var på intet sätt lätt att komma med... Till exempel ville de ha hela mitt CV (tio sidor+) översatt till engelska, minst ett rekommendationsbrev från en medlem i AGPA,referenser till litteratur och forskning mm. Men hårt arbete brukar ju löna sig....
Jag har länge tänkt att Life Staging® borde vara väl lämpat i arbete med grupper i personlig utveckling. Att, i tillägg till att prata, kunna ställa upp till exempel sin "familj", "par-relation", arbetsplats eller "framtisdsdröm".  Det blev en liten skara som joinade, delvis för min workshop "krockade" med en av konferensens high lights.. men jag fick fin uppskattning och i det lilla formatet kommer det personliga fram så mycket bättre. (Elisabet)
LOIS HOLZMAN OCH JOYCE DATTNER OCH "PERFORMING THE WORLD", NEW YORK 2017
Författat av Elisabet
Att träffa Lois och Joyce var verkligen stimulerande. I deras arbete fokuseras leken, aktiviteten och så mycket spännande. Allra bäst är att referera till deras hemsidor där det finns mängder med (Joyce) material  (Lois) blogg
Läs mer på www.lifestaging.se

LIFE STAGING® WORKSHOPS I STOCKHOLM 2015, 2016 OCH 2017

Författat av Elisabet
Denna gång kom ett gäng lika entusiastiska deltagare (som vanligt) på workshopen i Life Staging. Denna gång till nya lokaler, "Blå Vinden," som verkligen passande till formatet. Det var organisations- och managementkonsulter, psykoterapeuter, handledare, universitetslärare, författare och specialpedagoger, coacher, nätverkslagsledare och utbildare. Alla med gedigen professionell erfarenhetoch livsvisdom. Som vågade och bjöd generöst av sig själva. Härliga processer mao!
WORKSHOP LIFE STAGING® I SAMARBETE MED NÄTVERKSKOMPNIET I VÄSTERÅS 2016
Författat av Elisabet
Efter att två handledare från Nätverkskompaniet deltagit i kursen Life Staging® i slutet av förra året blev jag inviterad till deras inspirationsdagar för nätverkslagsledare från olika delar i Sverige i att hålla en introduktion i Life Staging®. Det blev ett intressant möte kring hur man som nätverksledare kan se sin del i ett system från utsidan. – När är man ett hinder, kanske står i vägen eller kan utgöra en underlättare? Positioneringens betydelse, liksom mycket annat uppenbaras tydligt i Life Staging® formatet- mer fruktbart samarbete är förhoppningen framöver!
STIPENDIUM 2015
Elisabet har fått Svensk Handledarförenings stipendium 2015.
Här är motiveringen;

"Elisabet Wollsén verkar vara grundad i den systemiska teorin som handledningsmetodik bygger på. Hon har utvecklat en egen metod, prövat den i sin praktiska verksamhet under en längre tid och också fått bra gehör för den bl a hos Tavistocksinstitutet. Life Staging® som metod kan vara ett sätt att komma bortom det verbala som ofta dominerar handledningssamtalen. Stipendiet ska enligt den sökande användas till att formulera sina tankar kring metoden i en bok vilket är något som är lovvärt och som därigenom kan bidra till att utveckling inom handledningsområdet där flera kan pröva och bidra till att författaren får feedback och ytterligare kan förfina metoden."
"Life Staging®" demonstrerades på årsmötet i början av mars i Kungälv.

UPPSKATTAT HANDLEDNINGSFORMAT

Författat av Elisabet
Det var roligt att få feedback från Dawn Thibert som blivit entusiastisk över handledningsformatet "Life Staging®" eller "Uppställningar" efter min workshop på "Systemic Gatherings" i somras. Roligt är också att Dawn lyckats förmedla och skapa ett upplägg som inte bara fungerade väl utan också fortsatte inspirera även hennes lärare och kollegor. Som hon skriver i sitt mail, "det blir fler och fler ringar på vattnet"! Mer utförlig information om "Life Staging®"och feedbacken från Dawn går att hitta här:

WORKSHOP I TEL AVIV 2014

Författat av Elisabet
Under bar himmel en ljummen kväll i oktober på en terass i närheten av Tel Aviv höll jag och kollegan Tommy Kvarnlöf en workshop  om "Life Staging®". Narrativa kollegan, psykoterapeuten och handledaren Andrea Lazar, som förestår Narrative Therapy Israel, hade samlat ett gäng entusiastiska psykoterapeuter som villigt provade på! Det blev en berörande afton på många sätt och en av deltagarnas kommentarer tyckte jag särskilt om; "– De var inte att jag kunde känna och tänka fritt, det var känslan av att bara kunna vara".

NORDISKA KONGRESSEN I FAMILJETERAPI I ÅBO 2014

Författat av Elisabet
Finland var värd för den nordiska konferensen och hade valt förlägga den i Åbo, denna vackra stad som erbjöd långa promenader i pittoreska kvarter, via domkyrkan och längs med ån som flyter genom staden. Atmosfären var familjär som vanligt fast välkomstanförandet gick i lite dystra toner. Även om finnarna beskrev sig själva som ett vemodigt och tystlåtet folk med hög självmordsfrekvens, så fick i alla fall jag med mig en massa trevliga och glädjefulla stunder med finländarna, liksom med de andra från nordens alla länder. Till exempel fick jag lära mig dansa finsk tango av Jaakko Seikkula!
Innehållet på kongressen präglades av ett belysande och ifrågasättande av den tidsanda så många av oss känner igen. Med ledord som evidens, dokumentation, leverera, räkna pinnar.. . samtidigt som vi fick ta del av gedigen kunskap och flera framgångsrika projekt som föreslog ett alternativt förhållningssätt och praxis. Kanske behöver vi hitta sätt att kombinera synsätten? Själv gillade jag att det verkar som om det blivit viktigare med "mer struktur och färre tolkningar" än "knapphändig struktur och en massa tolkningar".
När det gäller forskning togs viktiga ansatser upp som skillnaden mellan "about research" och witness research" som förstås erbjuder olika data.
Själv höll jag i en workshop om Life Staging®.
En favorit från en föreläsning var fotot på fyra gossar, med samma frisyr, med samma Canada Goosejacka och frågan; – Vad tycker ni om skoluniform?
Ja, ni kan säkert gissa vad de svarade...
Den normativa makten är uppenbarligen stor, gör oss ängsliga och mer benägna att följa en mall fast vi kanske tror vi gör individuella val.

Nästa Nordiska kongress på Island 2017!

SYSTEMIC GATHERING IN CAMBRIDGE 2014

Författat av Elisabet
Huntingdon var platsen för detta event visade det sig, en par miles utanför Cambridge. Kicki Oljemark och Cherry Ravello hade verkligen fått till ett sammanhang som lockat många intressanta kollegor från Europa. Alla vi "vanliga" och några huvudtalare ställde upp med både sin tid och sina idéer "for free". Till exempel, Ken och Mary Gergen, Elspeth Mc Adams, John Shotter mfl. Jim Wilson skulle också ha deltagit men lämnade återbud i sista minuten p g a sjukdom. Men, eftersom det handlade om just en "gathering",  bidrog alla med nytänkande idéer och inspirerade oss likafullt. Det jag tycker sticker ut, fast kanske för jag vill uppfatta det sålunda, är mer fokus på det icke-verbala som ett outforskat område, som något som kan behöva värderas mer. John Shotter talade till exempel om "the before facts" och om att inte tänka "about", kanske inte nödvändgtvis benämna allt heller. Ken utmanade idén om vad vi kan veta genom vår s.k. "mind". Om jag nu uppfattade det hela rätt. Spännande forskning redovisades också, själv höll jag en workshop med "uppställningar (Life Staging®) live".
Bramton Mill var den mysiga restaurangen på vilken vi samlades till kvällens mer sociala dialoger, där vi åtnjöt riktigt good mat och en härlig stämning!
Sen bar det av till Bath där man får lite perspektiv på detta med historien betydelse och närvaro i nuet.

TREDJE EUROPEISKA NARRATIVA KONFERENSEN I LASI, RUMÄNIEN 2014


Författat av Elisabet
"Yiash" ungefär så uttalas Lasi på rumänska och i denna vackra stad ägde den tredje europeiska narrativa konferensen rum. Deltog gjorde många europeer men även kollegor från Israel, USA mfl.  Ovidiu Gavrilovici och hans team arrangerade konferensen som ägde rum på Universitetet i Lasi, Rumäniens första Universitet. I Lasi bildades också det första biblioteket i landet. Överlag befann vi oss i ett spännande historiskt kulturellt sammanhang som vi också fick uppleva mer under vår dagstur till Moldavien. Dagarna fylldes med en mångfald worshops och storföreläsningar. Precis så där vitalt som det narrativa perspektivet alltid är, med förhoppningar om att utveckla, utmana, stå upp för, ta ställning, försöka påverka mer än bara i "terapirummet". Bort från inskrivandet av personer i tunna diagnoser, bort från psykiatrins tvångströjor och medicinering. Fram för alternativa mer mänskliga sammanhang där människor kan läka och leva mer värdigt, var ansatsen i många anföranden. Med personliga vittnesmål och mycket närvaro. Med många spännande och nya idéer. Säkerligen bidrog detta till allt trevligt vi också hade på kvällarna. Själv bidrog jag med en workshop i Life Staging®. Det var ett rejält glatt gäng danskar, rumäner, belgare, ryssar, holländare, ungrare, greker mfl. som samlades för gemensamma middagar och samdansade till sent in på natten. Fotbolls-VM, med Holland i täten, gjorde inte stämningen mindre entusiastisk! Tack Rumänien för detta fantastiska sammanhang. Nästa europeiska konferens kommer äga rum i Spanien!


FAMILJETERAPIKONGRESS YSTAD 2013

Författat av Elisabet
Dryt tre hundra entusiastiska familjeterapeuter samlades på höstkanten på Ystads Saltsjöbad, som erbjöd en härlig inramning till det rika konferensinnehållet. Hög igenkänningsfaktor blir det i sådana här sammanhang men också nya möten, nya kunskaper. Själv höll jag en workshop om handledning, Life Staging®, och fick positiv respons. Magnus Ringborg valdes till årets familjeterapeut, men det var inte därför vi drack skumpa till frukost...
(Elisabet) 


OSAKA 2013

Författat av Tommy
I augusti 2013 hölls den årliga internationella ITAA- konferensen -  denna gång i Osaka, Japan.  ITAA är den internationella organisationen för transaktionsanalytiker.  Inspirerad av Maggie Careys narrativa seminarier i Sverige höll jag en föreläsning i ämnet "Script and Narratives - contrasts and corrlelations".  Med en vidareutveckling av Carey's diagram story-lines beskrev jag ett par fallstudier med depressionsklienter och hur det dominanta språket, (det jag kallar "depressionska") fördjupat och rättfärdigat livsproblematiken  och därmed försvårat en lösning. Här presenterade hur klienterna och jag tillsammans utforskade och förtätade alternativa berättelser. Dessa hämtade klienterna ur gömslen av positiva erfarenheter, föreställningar och framtidsbilder. Skript-teorin i TA ligger nära den narrativa och även om teorierna rör sig i olika kunskapstraditioner väckte föreläsningen ett positivt intresse och inspiration bland det femtiotalet åhörare. A-ri-ga-to go-zai-mas.


CONVERSATION FEST TEXAS 2013

Författat av Elisabet
Houston Galveston Institute var med och arrangerade detta event http://thewindsofchange.ca/en/program/.  
Här samlades lösningsfokuserade, collaborativa och narrativa huvudtalare och deltagare under samma konferens. Själv höll jag (Elisabet) en workshop kring mitt handledningsformat Life Staging®. Vill du veta mer om Life Staging® och se en video från min workshop besök min hemsida   

Inbjudna talare var bl.a Ken Gergen, Harlene Anderson, Jill Freedman, Gene Combs, Sue Levin, Sylvia London, Saliha Bava, Karen Young, Jim Duvall, David Pare, Tod Augusta-Scot, John Winslade, Marie-Nathalie Beaudoin, Bonnie Miller, Monte Bobele, Arnold Slive.
http://thewindsofchange.ca/en/program/
Här hittar du en länk till facebooksidan om conversation FEST 2013


NARRATIV KONFERENS KÖPENHAMN 2012

Författat av Elisabet
Den andra narrativa europeiska konferensen ägde rum i Köpenhamn och samlade deltagare som coacher, familjeterapeuter, managementfolk mm. Jag (Elisabet) skrev en artikel om konferensen i SFFT, svensk familjeterapiförenings medlemsblad. Här laddar du ned artikeln


NORDISK FAMILJETERAPIKONGRESS VISBY 2011

Författat av Elisabet
Närmare tusen deltagare från de nordiska länderna samlades under innehållsrika och inspirerande dagar i Visby där jag också höll en workshop i mitt handledningsformat LIFESTAGING. Workshopen samlade 45 deltagare som fick medverka i en livesession av formatet på plats. Modiga handledaren Kristina Faleij från Örebro ställde frivilligt upp med ett dilemma vi kunde utforska tillsammans. (Elisabet)
Vill du veta mer om formatet och se videos besök  www.lifestaging.se


MÄN DÄRFÖR BLIR NI DUMPADE

Om mina fem förslag för att slippa bli dumpade kan ni läsa i söndagsbilagan i Aftonbladet. Artikeln laddar du ned här!
(Elisabet)


UGANDA 2010 AFRICAN CONFERENCE ON PSYCHOTHERAPY

Författat av Tommy
I december 2010 hölls den 6:e afrikanska psykoterapikonferensen på Makarere-universitet i Ugandas huvustad Kampala. Den samlade ett hundratal deltagare med representanter från ett tiotal afrikanska länder. Nigeria, Sydafrika, Kenya och hemmanationen var bäst representerade. En handfull tillresta amerikaner och ett par europeer bidrog till ett breddat internationellt utbyte. I de flesta afrikanska länder är livsomständigheterna så knappa att traditionell psykoterapi  har svårt att mäta sig och nyttiggöras i de ofta omedelbara, omfattande och basala insatserna. Forskning och klinisk tillämpning är huvudsakligen knuten till universiteten och en del intressanta studier presenterades på konferensen med inriktning på multi-kulturella context, fattigdomsbekämpning, genus-frågor, utveckling av företagande och även det som vi ofta förknippar med västvärlden såsom depressioner och suicider.

Mitt bidrag var en föreläsning med rubriken "Big and Small Talk". Det var resultatet från en jämförande studie av konfliktlösning mellan väpnade folkgrupper å ena sidan och inom mindre arbets- och familjegrupper å den andra. Vilka är de intressanta skillnaderna och likheterna? Vad kan vi lära av erfarenheter från de olika arenorna när det gäller språkliga strategier, former och  uttryck? Mitt utgångsmaterial var en längre bandad intervju med den svenske medlaren i Östtimor-konflikten 1996-2003, fil.dr Kjell-Åke Nordquist vid Uppsala Universitet. Big Talk står för ett deklamatoriskt, kontrollerande, retoriskt, bombastiskt, försvarande, skrämmande, förtigande och nedsättande språkbruk. Small Talk står för ett intresserat, nyfiket, öppet, känslomässigt, lekfullt, lyssnande, generöst och flödande språkbruk - en "win-win". Tillräckligt tillspetsat som ett "antingen-eller" i syfte att tydliggöra och utmana konferensdeltagarna. Mitt antagande är att det valda språkbruket skapar tankar och handlingsmönster som leder till olika konfliktmål. Inte minst påverkas språkbrukaren själv!

Med små medel och stora brister i organisationen lyckades man få till en bra konferens. Med tre timmars försening i starten och en totalomläggning av programmet krävdes det ett stort tålamod. Samtliga universitetsstuderande fick ställa in sitt deltagande p.g.a. en tenta och alla parallella seminarier ändrades då till storföreläsningar.  
Generositeten gick inte att ta miste på. Jag fick låna den enda fungerande datorn på psykologiska institutionen för att arbeta på mitt hotellrum.

Även om Uganda tillhör de afrikanska länder som är relativt fritt från väpnade konflikter, är internationella konferenser utsatta mål för terrorism. Det märktes i den rigorösa kontrollen vid infarten till campus och de välrustade soldater som höll ett vakande öga över oss. Även marabou-storkarna på takåsar och svävande högt i skyn hade full koll. Kanske var det lunchpaketen som frestade.


FAMILJETERAPIKONGRESS EFTA PARIS 2010

Författat av Elisabet
Rörigt och svårnavigerat tyckte en del. Ja, utbudet var stort ochkonferenslokalerna enorma men icke desto mindre en inspirerande kongress. Själv fick jag hjälp med navigeringen och bra val av seminarier och workshops av den irländske familjeterapeuten Jim Sheehan. (Elisabet)
En artikel om kongressen författade jag för SFFT, svensk familjeterapiförenings medlemsblad. Här kan du ladda ned den!


VÄRLDSKONFERENS I AI- APPRECIATIVE INQUIRY KATMANDU NEPAL 2009

Författat av Elisabet
Konferensen samlade drygt tre hundra deltagare från 40-talet länder över hela världen, även om huvuddelen av deltagarna glädjande nog var nepaleser. Vi var några  få från Sverige och mitt ressällskap bestod av Kicki Oljemark och Caroline Sheela från Magelungen (Kicki har nyligen slutat där). För övrigt fanns ett stort antal deltagare från det europeiska systemiska nätverket och vi hade en kväll vårt eget mingel och pratade ihop oss kring våra visioner och hur vi ville vara i kontakt framöver. "The best way to predict the futur is to create it" citerades Peter Drucker, under konferensen. Något jag verkligen håller med om!
(Elisabet)


NARRATIV METAFARI TANZANIA 2008

Författat av Elisabet
Bilderna säger mer än orden? Arrangör var metafariledaren Leif Josefsson, själv stod jag för det "narrativa ledarskapet" och medresenärer var Birgitta Wollsén, Micke Brozén och Tommy Kvarnlöf, som kom med under vecka två. En fantastisk kombination av erfarenheter och kunskap. Men utan vår lokala vän och guide massajen Rafael, hade vi aldrig fått uppleva Tanzania på det sätt vi gjorde. Ruth med familj och kollegor på Tanga konferenscenter (TICC) var också oerhört viktiga och bidrog med både logi, ovärderlig kunskap och kontakter med de massajer vi kom att besöka i en by norr om Tanga.
(Elisabet)

Information om Narrativ metafari som jag författat kan du ladda ner här!


MEDVERKAN I TV 2008

Premiär i TV-formatet med deltagande hos Malou von Sievers (kanal 4) kring familjehemligheter. Hittar inte länken till inspelningen just nu, återkommer.
(Elisabet)


PARIS 2008

Författat av Elisabet
Denna gång var det Sue Mann och Shona Russell som tagit sig från Australien för att träffa narrativt intresserade deltagare från Frankrike. Som vanligt arrangerade Isabel och Nicolas från Mediat- Coaching i Paris. Detta var en "advanced workshop" och, som vanligt, fick vi till oss berörande och utmanande kunskap i narrativt tänkande och praxis. En stor del av sammankomsten kom förstås också att handla om Michael Whites allt för tidiga bortgång. Sista kvällen samlades några av oss hemma hos Isabel och Nicolas på trivsam middag. Där fanns också Sarah, som levde ihop med Michael, samt kollegor från Bordeaux som just nu håller på med mycket intressanta projekt att introducera narrativt tänkande och praxis inom kriminalvården. Om detta kommer jag säkerligen att återkomma. Speciellt med tanke på eventuella planer att, tillsammans med min syster- som är domare-, se hur narrativ praxis skulle kunna utvecklas i försöken att lösa vårdnadstvister. Det blir förstås fortsatta besök och träffar med de franska kollegorna, kanske också en studieresa till Bordeaux, framöver.
(Elisabet)


REGGIO EMILIA 2008

Författat av Elisabet
Det var spännande att komma till Reggio Emilia. Som jag hade hört talas om mycket tidigt under min utbildning till psykolog. Det var Reggio- pedagogiken och Paolo Freires (som inte var italiensk) frigörande tankegångar som prisades då, på 70-talet. Fanns det något kvar av denna rebelliska anda fortfarande?  Svaret blev ett entydigt "ja" efter att vi fått till oss hela historien kring R.E och jag fått insikten att Italien är ett mycket skiftande land, inte bara när det gäller, till exempel mattraditioner och geografi. Stora kulturella skillnader och traditioner präglar de olika delarna och det typiska för Reggio är traditionen att samarbeta och stötta varandra i olika kooperativa verksamheter. Sammankomsten skedde tack vare det europeiska nätverket www.networkplace.eu som skapats av Leif Josefsson. Ett nätverk av deltagare från olika länder som intresserar sig för systemiskt tänkande och samarbete över landsgränserna. (se mer på deras hemsidan). Vi kom i alla fall att tillbringa ett par dagar boendes i ett vackert kloster, numera vandrarhem, mitt i staden. Tankar och erfarenheter utbyttes via grupparbeten, föreläsningar och spontana möten. Jag fick med mig mycket, till exempel begreppet "emotional evidence", men framför allt en härlig känsla av europeiskt medborgarskap. Tack Yvonne Bonner, Leif och ni andra som bidrog till denna inspirerande träff under temat "landscape". Nästa träff blir i Barcelona i vår.


SAN DIEGO 2008- MICHAEL WHITE ÄR DÖD

Författat av Elisabet
Den 5 april kom meddelandet från Dulwhich Center i Adelaide att man stängt av respiratorn. Michael hade då legat i coma sedan några dagar. Vi sörjer på många håll runt om i världen och tanker förstås på Michaels närmaste familj och vänner. Dottern Penny satt hos sin pappa in i det sista, men alla var vid hans sida och han fick den bästa upptänkliga vården. Begravningen skedde i solnedgången en vecka senare och runt om i världen anordnades ceremonier för att hedra Michael. Det känns tomt och ofattbart att han inte finns med oss längre men vi ska vårda och föra vidare hans fantastiska och utmanande tankar och narrativa praxis. Michael hade ett stort hjärta, som på slutet inte orkade hålla honom vidare i livet.
(Elisabet)


PARIS 2007

Författat av Elisabet
Dags för returlunch med Michael (och hans käresta som tog bilden). Här i Latinkvarteren nära mitt favorithotell La Louisiane på rue de Seine. Workshopen som föregått denna lunch var innehållsmässigt rätt lik den Michael höll på Gotland. Mer om denna nedan. Andra nyheter är att Michael är en riktig "knasiga-tillbehörs-freak" likt undertecknad och en stor del av lunchen delgav vi entusiastiskt varandra de olika konstiga saker man kan införskaffa på resor, som t.ex. min nyss inköpta smörkniv som står av sig själv samt min avocado- slicare......allt till ljudligt men hjärtligt stönande från kärestan som insåg innebörden av detta samtals konsekvenser på kommande resor....

Ja, det är mycket som kretsar kring ett narrativt förhållningssätt och intresse på hemsidan. Märker också ett stort intresse när jag är ute och handleder och föreläser och håller i systemiska utbildningar. Den narrativa delen av dessa utbildningar är oftast den man vill lära sig mer om. Själv tycker jag att narrativt tänkande är hjälpsamt och etiskt inom många områden och en utmärkt teori och praxis för socialarbetare som ju, enligt mitt tycke, saknar en gemensam teori. Ofta vänder man sig i stället till terapeutiska och psykologiska tekniker likt psykologer.... Michael White är ju i grunden socialarbetare och samhällskritiker och hela den narrativa approachen handlar om att jobba på flera samhälleliga nivåer. Med den enskilde och familjen, i större "community- workproject", med abourginerna i Australien, i indianreservat i Canada och kring konflikten i Mellanöstern, för att nämna några. Konflikter inom organisationer, arbete med våldsamma män och medlingsförsök inför  domstolsförhandlingar lämpar sig också bra för narrativt arbetssätt.
(Elisabet)


VISBY 2007  FÖRBAND TILL MICHAEL WHITE

Författat av Elisabet
I vårvintras fick jag erbjudandet från Lisen Kebbe och Sven Sandström. Ville jag vara förband till Michael White? I hänryckningens tid på Gotland, i samband med  workshopen som de anordnade med Michael. Fanns det något att tveka på? Knappast.                                                                                                                            

Ett femtontal hade anmält sig till den svenska introduktionen, förlagd till dagen innan Michaels tvådagars. Mitt val och fokus för dagen var att försöka sätta in det "narrativa tänkandet" i ett vidare filosofiskt sammanhang. Där tankar kring ideologi, teori, praxis och metateorier samtalades kring utifrån historiska, sociala och kulturella aspekter. Den narrativa praxisen fick endast litet utrymme mot slutet av dagen och illustrerades i stället ypperligt genom de många videotapes som Michael lät oss ta del av under de påföljande dagarna.

Varför valde jag nu detta fokus? Jo, en av de största, svåraste och mest intressantautmaningarna med narrativt tänkande, som jag tycker, uppstår när man förflyttar sig till ett "utanförperspektiv" (så långt det nu är möjligt) från vilket den egna tagna-för-givna förståelsen kan utmanas och ifrågasättas. En position som synliggör hur (sub)kulturers dominanta sanningar och normer påverkar uppfattningar och handlingar i olika sociala sammanhang, över tid. Samt hur dessa uppfattningar och handlingar i sin tur (åter)skapar den specifika (sub)kulturen och det som anses önskvärt och giltigt i densamma. Med det ville jaguppmärksamma deltagarna på att valet av metateoretiskt perspektiv, alltså den konstruktion av tankar, förklaringar och förståelse vi väljer, direkt påverkar vår praxis och vår syn på världen, oss själva och andra. Jag exemplifierade också hur psykosocialt arbete under lång tid, mer eller mindre, influerats och fortfarande influeras av ett antal dominanta teoribildningar som i mångt och mycket bygger på modern psykologis syn på vad som anses normalt, sjukt, rätt och riktigt och gav exempel på hur professionella skriver in människor i berättelser och förklaringar som konstruerats ur dessa teorier. Liksom hur ett narrativt synsätt, på samma sätt, påverkar de berättelser vi är med och skapar och de slutsatser vi kommer fram till om oss själva, andra och omvärlden. I slutänden får således olika förhållningssätt och praxis olika konsekvenser för hur den enskildes uppfattar sin identitet, sina handlingar och sitt värde.

Narrativt tänkande har sitt ursprung i folkpsykologin och Michael kritiserar mycket av det han kallar moderna psykologiska teorier. Att utgå från folkpsykologin handlar framför allt om att fokusera på individens avsikt med sitt liv, att relatera den enskildes varande och handlingar till dennes livsmål, snarare än till den kulturella normens syn på vad som är ett gott liv (vilket ofta återspeglar de populära teoribyggen som råder i den specifika kulturen). De narrativa frågorna har för avsikt att utforska och lyfta fram den enskildes undertryckta och förbisedda berättelser. Berättelser som inte uppmärksammats eller givits samma värde som den dominanta berättelsen. Samt koppla den enskildes handlingar och tankar  till hans/ hennes livsmål och duka för ett sammanhang där den enskilde - genom andra - får ta del av resonansen som hans/hennes berättelse väcker hos dessa andra. Resonansen kan sägas utgöra motsvarigheten, och ett alternativ till, det normen värderar högt i den aktuella (sub)kulturen och i den dominanta förklaringsmodellen. Samtalsledaren är aktiv i att ställa frågor som tar fram den enskildes författarskap, berättelser och värden och knyter viktiga händelser och tankar till den enskildes storyline och livsmål, inte till psykologiska teorier om den mänskliga naturen. Men passiv i förhållande till hur saker ska förstås och ges värde och till hur den enskilde väljer att leva sitt liv.

Narrativt tänkande har inte större värde än något annat sätt att se världen på, men ett förhållningssätt som jag värderar högt. Förhoppningen med dagen var att inspirera deltagarna att fundera på/bli varse det man värderar högt, för att medvetet kunna välja teoretiskt perspektiv och därmed den praxis man vill vara en del av.
Om Michaels två följande dagar ska jag inte skriva mycket, då mycket redan sagts i tidigare berättelser om mötet med MW och narrativ approach (se nedan). Om hela arrangemanget och sammanhanget vill jag ändå nämna några ord. Det var i hänryckningens tid, i slutet av maj, som det hela ägde rum. Inramningen med Visbys medeltida atmosfär, den vackra och Gotlandsinspirerade föreläsningsmiljön och Lisen och Svens värdskap, blev tillsammans en samstämd resa som gärna upprepas. Inte minst för mottagandet före, under och efter föreläsningarna. Sven visade sig vara kock, Lisen likaså en fena på matlagning och tillsammans dukade de generöst upp härliga middagar både i sitt hem och i den charmiga lokal de hade, som visade sig vara ett nedlagt bageri med originalkaklet och bakugnen kvar.

Själv lyckades jag ta mig runt Hälsans Stig en tidig morgon före frukost. Det är skönt att vandra när man blir så tagen av det som sker i mötet med narrativ praxis och engagerade deltagare. Jag har ju deltagit i flera narrativa sammanhang, men alltid kommer något nytt, något att gripas av på ett nytt och annorlunda sätt. För min del, denna gång, blev det det som överskriften till workshopen angav " Att fokusera på konsekvenserna av trauma". Att ge värde till det sätt på vilket man svarar på traumat. Traumatiska minnen är alltid halva minnen och genom att fylla ut hålet med responsen kan man infoga traumat i en storyline över tid. På så vis blir det möjligt att återupprätta den del som förlorats i traumat. Det man står för och värdesätter, det man vill med sitt liv utgör grunden för hur man svarar på traumat. Responsen kan ses som en slags vägran att ge upp dessa värden och därmed som färdigheter och kunskaper som den enskilde alltid uppvisar i förhållande till traumat. Dessa färdigheter och kunskaper behöver erkännas och bekräftas för att berättelsen ska bli hel. Inte genom positiva påpekanden eller applåder, utan genom nyfikenhet på de små steg/handlingar som den enskilde företar sig, sådant som kan uppfattas som symptom i annat tänkande. Till exempel "panikattacker". I narrativt tänkande finns det man värdesätter, står för och önskar för sitt liv alltid inbegripet i de symptom/bekymmer som uppvisas.

Det är workshop i Paris igen i augusti. Jag kommer att delta, men bara någon dag. Hade tänkt avstå, men ljuv musik uppstod i mig när jag pratade med mina franska vänner. Hotell la Louisiane, vid matmarknaden på den lilla sidogatan i Saint-Germain hade lediga rum och mitt behov av narrativ påfyllnad är konstant eftersom jag också, likt de flesta, lätt halkar in i ett gängse tänk i mina professionella och privata sammanhang. Ett sätt att motverka detta är planen att tillskapa ett sammanhang, gissningsvis i Stockholmstrakten, för intresserade narrativister. Mer om detta under "Aktuella erbjudanden". Ett ytterligare tips är att läsa Jesper Juuls böcker som på många sätt speglar en liknande värdegrund som den narrativa. (Elisabet)

En artikel i FFST, Stockholmsföreninges medlemsblad för systeminriktad familjeterapi kan du ladda ned här!


PARIS 2006

Författat av Elisabet
Uppföljande workshop med Michael White
anordnad av Isabelle och Nicholas, Mediat-Coaching (se nedan Paris 2004)

EN BERÄTTELSE OM FÖRMÅGAN ATT DUKA FÖR GODA SAMMANHANG

Jag åkte till Paris och blev en helare människa. Både personligt och professionellt- om det nu går att skilja åt. Relationerna, resonansen. Som, allt som allt, mynnade ut i en känsla av "sameness" och igenkännande. Likheten i våra mänskliga strävanden, vare sig man är svensk, fransk, australiensare eller aborigin, är påtaglig. Behov, som att få möjlighet att ingå i en större gemenskap, få ge och ta emot kärlek och bekräftelse, kämpa med att göra det svåra begripligt och meningsfullt, att kräva auktoritet och erkänsla för den man är och ens goda avsikter, sticker ut som viktiga ledtrådar. Ledtrådar till vars och ens identitet- vem man är och vill vara här på jorden. Ett sympatiskt och hjälpsamt sätt att se på identitet och identitetsbyggande i både professionella och i andra sammanhang.                           Vad berörde då mest?                                                                                                  

Jo, hur alla kämpade, ödmjukt och intresserat. De professionella, med de seriösa försöken att göra det narrativa förhållningssättet till sitt. Personerna (på de videoband vi fick se), med att skapa mening i sina liv och nya rikare berättelser med fler alternativ och mindre känsla av maktlöshet. Ynnesten att få dela de berättelser och livsöden som Michael och personerna på videofilmerna, så generöst delade med sig. Tacksamheten och gemenskapen som ledde till många möten mellan oss som deltog, där delanden av våra livsöden, våra funderingar och våra tillkortakommanden skapade en finstämd kontext där lärandet försiggicks på många olika sätt och olika nivåer. Till ackompanjemang av Nicholas väl utvalda musikstycken under rasterna, blomsterprakten i den vackra trädgården, klangen i det franska språket, det goda vinet och småplocket under lunchens pic-nic,dans l´ ombre chaude. Nagy´s  tes " People suffer more from a lack of connection than a lack of soloution"  kom till mig vid ett flertal tillfällen under den veckolånga workshopen.                      

Frågorna, som ställs om och om igen, i olika varianter;  
                                             
- Vilken är din ståndpunkt när det gäller detta? 
- Varför tycker du så?
- Hur hänger det ihop med din strävan om hur du vill vara och leva?
- Vad säger det här dig om dig, om det du värdesätter, din längtan det du vill uppnå?

Ofta söker sig svaren fram också i mig. Svar som erbjuder en rikare berättelse att färdas i. Att följa tunna trådar som leder till fler beskrivningar om en människa då dessa vävs samman med grundläggande och goda avsikter i vars och ens liv, som synliggör de egna ståndpunkterna, bortom kulturens dominanta förslag på normalitet, och som möjliggör en stabilare och mer autentisk identitet baserad på de övertygelser som den egna livserfarenheten varit med att forma.
- Kan du komma på någon person i din historia som tidigt såg denna strävan i dig?
- Vem skulle inte bli förvånad över att se dig här i Paris på denna workshop?
- Vad var det den personen såg hos dig och vad tycker du om denna sida hos dig?
       
Och så vidare. Så fortsatte det. Frågor som på ett självklart sätt föll ur de mer filosofiska ställningstaganden. Inspirerade av, främst Focault, men också Vygotski med flera. Befriande och utmanande frågor om vår tids kulturella normer och den makt dessa normer får över våra och andras liv och de sätt som vi (till exempel) organiserar  våra hjälpverksamheter på.  

Stigen till Paris är definitivt upptrampad och ny workshop är planerad redan till nästa sommar. Jag skönjer också små stigar till Bordeaux, Toulose, Alsace och Loiredalen och andra ställen från vilka deltagarna tagit sig. En förening för "Narrativa utövare i Frankrike" tillkom också under workshopens sista dag. Ett viktigt steg för fransmännen att särskilja narrativ praxis från annan.  För narrativt tänkande skiljer sig faktiskt på ett genomgripande sätt. Det har tagit mig lång tid att greppa, att göra det narrativa synsättet till mitt- så jag kan använda resten av mig själv till att lyssna inåt och utåt, bli kreativ och närvarande i mötet. Narrativ praxis har krävt att jag ständigt exotiserar det ”tagna för givna” och uppmärksammar de små vardagliga händelserna som reflekterar hur vi lever våra liv, det vi tror på och det som gör oss till dem vi är. Dessa utmaningar har jag kämpat med allt sedan 1988 då jag för första gången träffade Michael White i Adelaide, Australia, och gör så fortfarande. Likheten mellan psykodramatiska tankegångar och praxis och narrativa, hittar jag  glädjande också. Till exempel i externaliserandet av problemet och i den externaliserande konversationens väsen. Så lite draghjälp finns även där.

Nästa sommar blir det ny workshop i Paris. Förhoppningsvis sammanfaller inte denna med den stora Paris-rean, vilket var fallet detta år.                                                                    
- Var jag på rean, smet jag från workshopen? Take a guess… 
- Vad säger din gissning om dig, om det du tar för givet och hur hänger det ihop med vad du värdesätter, står för etc.....
(Elisabet)


MINUCCHIN I GÖTEBORG VÅREN 2005

Författat av Elisabet
De flesta har jag lyssnat på och också sett "live". Alla de stora familjeterapeuterna, undantaget Salvadore Minnuchin. Lever han, tänkte jag när jag såg annonsen om en två dagars workshop med den omnämnde?

I allra högsta grad vital och levande fann jag emellertid senior Minnuchin på plats i Sjömanskyrkans lokaler i Göteborg där också ett större antal intresserade hade samlats för att lyssna och lära. Inte nog med att vi fick träffa Minnuchin, vi fick också se honom i samtal med en familj i "direktsändning" via en stor bildskärm och med familjen next door. Det var som på den "gamla goda tiden", men mer sympatiskt. Familjen slapp sitta på scenen och vi kunde ändå följa med i samtalet.          
                                                                     
Mycket fick vi med oss under dessa två dagar där Minnuchin  bl.a. visade hur han arbetar med hierarkier och strukturer direkt i rummet. Till exempel med att jämföra längden mellan familjemedlemmar och koppla detta till makt. Han intresserar sig också för de berättelser/ budskap/roller vi tar med oss från vår barndom och hur vi fortsätter att bete oss i enlighet med dessa i våra nuvarande familjer. Mammor och pappor fick fundera över detta och också hur de skulle kunna förändra sin roll om de så önskade. Det var fascinerande att se hur mycket förändring som kom till stånd bara under ett par samtal och hur mycket sympati och respekt Minnuchin visade i samtalen med familjemedlemmarna. Mycket inspirerande och en önskan att efterapa senioren infann sig definitivt. Liksom den klara insikten om omöjligheten att åstadkomma något liknande. En snart åttioårig livserfaren terapeut från Argentina efterapas näppeligen av en yngre, om än entusiastisk, familjeterapeut från Sverige!
(Elisabet)


HANDLEDARSEMINARIUM I SUNDSVALL JANUARI 2005

Författat av Elisabet
Så var det dags igen - för femte året i rad - att träffas och dela tankar,utvecklingsmöjligheter och dilemman kring handledning. Ett drygt tjugotal handledare från  norr till söder möttes under två dagar på "halva vägen", närmare bestämt i Sundsvall. Imelda Mc Carthy var hedersgäst och dragplåster och Charlotta Lindahl och undertecknad höll i arrangemanget.  "Medarrangörer" var förstås också de inbjudna handledarna som med sin erfarenhet och närvaro bidrog till att seminariet blev en inspirerande "resa" under temat "mind, body and spirit". Teman som Imelda, på ett finstämt och varmt sätt, förmedlade.

Att påstå att utsikten från Södra Bergets konferensanläggning är hänförande är knappast någon överdrift. Med ett snöbeklätt Sundsvall som fond kunde vi rofyllt och prestigelöst ta del av varandras och Imeldas klokskap och samtala på ett lite annorlunda och spännande sätt kring handledning. Ett fokus på hur vi själva tar hand om oss öppnade också för nya möjligheter och upplevelser denna gång. Inledningsvis präglades emellertid sammankomsten av den sorg som flera av oss känner genom förlusten av vår kollega Klas Grevelius, som är saknad (tillsammans med sina två barn) i tsunamikatastrofen. Han, liksom två kollegor till, skulle också närvarat dessa dagar. Klas frånvaro erfors, av flera av oss, som ytterligt smärtsam.

Det är inte enkelt att göra Imelda rättvisa genom ett par utdrag ur hennes föreläsningar och reflexioner och urvalet blir förstås subjektivt. Men jag låter inte detta hindra mig. Här kommer min version av valda delar från dagarna.

Imelda talade om att "ju mer vi blir oss själva, desto mer blir vår finstämda (subtile) energi synlig, på gott och ont". Att det är möjligt att knyta an på en djupare nivå- en slags resonans och klangbotten i ett "team mind"- där en speciell slags konversation kan äga rum. Genom meditation (som vi också fick prova på under dagarna) kan vi göra oss själva mer uppmärksamma och mer medvetet närvarande. Ju mer vi är oss själva, desto mer utstrålar vi detta som gör att andra vill vara samman med oss. Det kan t ex. också ske genom att vi tänker gott om andra, att vi visar varandra uppskattning och kan vara kvar i frustration. Hur vi mår i oss själva blir viktigt och hur vi kan ge oss själva näring och behålla vår nyfikenhet. Att invitera andra att hitta denna närvaro, inte genom att bli lika oss, utan att också bli mer av sig själva är viktigt. Här kommer vår förmåga att lyssna och vara i oss själva i en slags "resonans mood" där inte vi behöver ha svaret, utan där lika gärna någon annan kan ha svaret som ger resonans. Mer att färdas i en slags harmoni tillsammans. Där vi litar på att vi befinner oss på en intelligent plats där visdom finns tillgänglig.

Att befinna sig i kärlek och i smärta, där kärlek inte är detsamma som att säga "ja" till allting är viktigt, enligt Imelda. Att grupper tillsammans kan skapa denna kärlek. En förutsättning för att vara i denna kärlek handlar om egen självkänsla och trygghet. Rädsla skapar däremot slutenhet. Imelda talar också om att vara "detached" från dem vi möter, men i kärlek. Att inte låta oss "kidnappas" av den andres negativitet. Ger man något fokus så förstorar man det, därför ska man undvika att fokusera på det negativa.

Att bli medveten om de egna avsikterna med det vi gör hjälper oss att bli mer spontana. Det är inte händelserna i sig utan hur vi förhåller oss till dem som är avgörande, enligt Imelda. Vi kanske inte kan göra något åt smärtan, men vi avgör själva om vi lider. Ju mer centrerade vi är desto mindre berörs vi av sådant som drabbar oss. Vilket inte innebär att eftersträva en slags känslokyla. Snarare ett fokus på hur man väljer att svara an på det som händer. Att finna "The power of intention" och hur vi kan göra vår "mind" till vår bästa vän eller värsta fiende blir väsentligt.
Vi vet att kroppen reagerar på olika slags tankar som får kroppen att kännas bättre eller sämre och att dessa tankar också påverkar vår omgivning. Behåller vi en centrerad hållning utifrån de känslor, tankar, handlingar och det samspel vi är en del av och kan göra oss till observatörer av dessa skeenden kan vi bli mer uppmärksamt närvarande, enligt Imelda. Denna öppna hållning skulle kunna utgöra vår "spirit", vår kraft (source). Att möta erfarenheter med en "open mind" innebär t.ex. att gränser inte har mer makt än den du ger dem och om du accepterar ditt motstånd kan du också komma förbi det. Försök att bekämpa hindren gör dem större. Liksom att existens och verklighet inte har några förpliktelser gentemot våra förväntningar.

Vi kan fokusera på hur vi vill svara på den andre, i stället för vad vi får från den andre. Här talar Imelda om "respons-ability", som till synes kommer ordet från "responsability", som kan översättas med ansvar.  Reaktion (re- act/motagera ) är motsatsen till respons och avskiljer oss från vår kraft (source). Resurserna är det som finns på utsidan och kraften (source) finns på insidan. Avsaknaden av re-aktion är tystnad och djup avspänning, ett aktivt uttryck för kärlek. Vi avstår från att låta oss kidnappas av en idé eller tanke och bli ett offer för våra reaktioner. Reaktioner uppstår för att vi redan har något i vårt huvud. Imelda uppmuntrar oss i stället att observera det som sker och låta tankarna i vårt huvud vara ifred. Att avstå från att identifiera oss med våra tankar och ord, inte värdera dem utan hålla dem på avstånd. Vi är inte våra tankar! När vi börjar bedöma och värdera  identifierar vi oss med våra tankar. När vi bevittnar, i stället för identifierar, är vi mer i kärlek, enligt Imelda.              
"Do, not be" liksom  
"Do less accomplish more".
Vi är varken offer eller bristfälliga. Svaghet kommer och går, det är inget att kämpa emot, det bara stjäl energi. Det enda som andra kan skada är ditt ego, inte dig själv!

Mycket mer klokskap och goda skratt förmedlades under dessa dagar, även utanför konferensrummet som t.ex. i poolen under bar himmel, i den ångiga bastun där man inte kunde urskilja varandra, liksom vid festmiddagen. Somliga ägnade sig också åt de några av de tillgängliga friluftsaktiviteter som stod till buds. I en avspänd och rofylld stämning tog vi farväl av varandra i hopp om att någon kommer att fatta "stafettpinnen" och arrangera nästa års handledarträff.

(Elisabet)


PSYKODRAMA- OCH NÄTVERKSTERAPIHELG I NORRKÖPING 2004

intryck nedtecknade av Elisabet Wollsén
Värme, generositet. Ett stimulerande och omtänksamt ordnat arrangemang som bidrog till genuina möten med nya och gamla vänner/kollegor. Detta var några av de omdömen  som framkom vid utvärderingen av helgen som ägde rum på Crescendo i Norrköping.

Poppius Psykodrama &  Sociometri  med Ragnhild Poppius som anordnare, och med bistånd av ett större antal deltagande kollegor, höll ordning och orienterade oss i innehåll och struktur och lotsade oss till lokaler,  fixade mat, kaffe och hembakat och försåg oss med goda ostar, pajer, vin och andra godsaker.  Omhändertagandet kändes lite som på "den gamla goda tiden", som en slags tidsresa till den tidsepok när jag jobbade på behandlingshem och konferenserna präglades av en prestigelöshet och avspändhet med kreativitet och välgrundad erfarenhetskunskap. En annan likhet med "förr i tiden" var det intensiva programmet som startade redan på fredagskvällen och pågick ända till 22-tiden för att fortsätta 09.00 på lördagen och avslutas lika sent denna kväll. Trots det späckade programmet, men med väl tilltagna pauser för lunch och kaffe,  kändes det på det hela taget ändå mer vitaliserande än tröttande vilket också återspeglades i de livfulla möten som ägde rum vid minglet i baren efter de sena kvällspassen.

Efter de senaste årens fokuserande kring språksystemisk/narrativ filosofi och praxis upplevde jag personligen ett behov av att lägga till mer av uttryckande tekniker i mina handlednings- och utbildningsuppdrag, att hitta vägar att nå bortom orden. Jag ville också återanknyta det psykodramatiska arbete som jag påbörjade och ägnade mig åt på tidigt åttiotal. Få till en "korsbefruktning" av de olika sätten att tänka och praktisera på. Så blev det också.

Att jag omedelbart kom att träffa två kära kollegor/vänner från den tiden,Hanna Danefjäll och Christina Citron, var verkligen "en hit". Att få dela med dem vad som skett sen vi skildes för drygt tjugo år sedan fick en cirkel att slutas och gav nya öppningar framåt. Vår gemensamma "psykodramaresa" på Södermöja där vi deltagit i veckokurser under ledning av Dick Korn från USA kändes påtagligt närvarande och jag kunde berätta hur jag bibehållit kontakten med Dick genom åren för att också följa honom till den sista vilan. Han dog på ett besök hos oss sommaren 2002.

Från familjeterapifältet och från Stockholm deltog bl.a. Magnus Ringborg ochMia Andersson som talare, tillsammans med ett flertal kollegor som sysslade med familjer och nätverk. Några av kollegorna använde sig redan av psykodramatiska metoder, andra var där för att lära mer och tillägna sig nya metoder. Annars är det ju som vanligt att vissa "arenor", i detta fallet den psykodramatiska, tenderar att attrahera vissa kollegor medan andra lyser  med sin frånvaro.

Det fanns mycket att välja mellan, men formen snarare än innehållet fick styra mitt val denna gång. Således kom jag att delta i workshops som hade med uttryck, roller och berättelsedramaperspektiv att göra. Enda avsteget var valet att delta i en workshop på temat konfliktteori, men som visade sig i formenockså engagera oss i spännande övningar kring konflikter. Det varMargareta Teke som stod för denna workshop. Mycket lärorikt i både ett vidare perspektiv och tänkande, liksom konkret  i arbetet med par, enskilda och personal.

Andra teman, som professionalitet och kaos, kom att samtalas kring. Kerstin Jurdell reflekterade kring Morenos* tankar om ömsesidigheten i relationen (han var, by the way, samtida och vän med Buber) om vikten av spontanitet som det önskvärda, där frånvaron av rädsla skapar förutsättningar för spontanitet och kreativitet. Ruuda Palmqvist tog med oss på ett drama där vi fick chansen "se" våra våra mor- och farföräldrar möta varandra, vilket var mycket gripande och tänkvärt. Mia  Andersson fångade publiken med sina bilder av anorektiska kvinnors skapelser och hennes "Tro, hopp och kärleksterapi" som i mycket handlar om att "omfamna" och finnas kvar, att lägga vikten vid; blick, beröring och tonfall. Birgitta Gustafsson och Kristina Örne lät oss pröva på en modell för arbete med externalisering och berättelsefokus och visade hur denna modell kan användas i olika sammanhang.

Mycket mer finns att säga om denna sammankomst, men det får räcka för tillfället. Norrköping bör förstås också nämnas, som det "psykodramafäste" i Sverige som staden utgör. När man i kvällsmörkret vandrar längs ån i denna stad och plötsligt, under en av broarna, får syn på en jättelik ljusbekläddkristallkrona hängande över vattnet då glittrar det till, inte bara därute utan också på insidan....

* Jacob Levy Moreno är Psykodramats upphovsman.


WORKSHOP  MED MICHAEL WHITE I PARIS SOMMAREN 2004

-Är FRANSMÄNNEN OCH FRANSYSKORNA SNOBBIGA?Författat av Elisabet


Efter fyra intensiva dagar med de franska kollegorna vill jag svara;                  
- nej, snarare blyga.  

Vi anländer till Rue de Vaugirard nummer 104 tidigt på morgonen den 13 juli. Porten är låst. På gatorna strosar eller småskyndar fransmännen och fransyskorna på väg till arbete och andra möten. Runt om syns morgonöppna bistros och caféer där man kan avnjuta en "petit dejeunér" med starkt kaffe, croissant och confiture samt en juice för cirkus 80 spänn!

En stilig herre analkar oss med släpande steg. Med kavajen slängd över ena axeln, med en tunn portfölj under armen, guldbågade smäckra glasögon, stilig skjorta och eleganta byxor med diskret guldspänne i en sober livrem  personifierar han den absoluta fördomsmättade bilden av en fransk psykoanalytiker!

- Bonjour monsieur, vous allez au workshop de Michael White?  - Mais oui, kom med här säger den elegante och hjälper oss in genom porten. In till ett vackert rum med stenbelagt golv, byggt som ett atrium, förbi en passage där doften av vita liljor övermannar oss liksom tonerna av fransk opera som stillsamt ljuder från ett rum längre bort. Doften av nybryggt kaffe leder oss vidare till en spatiös sal med intilliggande trädgård.

- Voila, här är det! Där strosar de omkring, de där franska kollegorna, de som "man aldrig ser", "som man aldrig lär känna", "som håller sig för sig själva på konferenserna", "de där arroganta, snobbiga", ja gud vet vad alla dessa fördomar berättar! Sant eller icke, så kom jag i alla fall på mig själv att jag faktiskt aldrig lärt känna eller ens träffat en fransk kollega under alla de år jag deltagit i internationella konferenser eller andra sammanhang. Men nu, nu ska jag- i sann narrativ anda- utmana dessa fördomar och ge de franska kollegorna chansen till "en ny story".  

Vi trevar runt lite, tar kaffe och några kakor och blir ganska omgående uppsökta av Isabelle och Nicholas som är både välkomnande och, tack och lov, engelsktalande. Strax innan halv tio kommer Michael med händerna fulla av videoband. En kram och "nice to see you" och sen förberedelser med det tekniska.

Isabelle öppnar  workshopen med hjälp av två tibetanska klockors rena klang. Vi placerar oss i halvcirkel och Michael placerar sig vid blädderblocket tillsammans med den eminenta franska tolken. Ingen presentation, inga frågor om "förväntningar" eller dylikt. Michael sätter igång och alla lyssnar andäktigt. Själv försöker jag samtidigt tillvarata den franskkurs som tolkningsproceduren erbjud

BESÖK HOS KOLLEGOR I SÖDRA FRANKRIKE

Författat av Elisabet

Inte långt från Aix- en- Provence, i Pertuis, har Catherine Tamisier och Jaques Brosset byggt upp en privat skola "REP-formation" och är ensamma, i Frankrike, om att erbjuda en fyraårig psykoterapeututbildning, med NLP som bas, och som ger europeiskt certifikat som psykoterapeut. Skolan erbjuder också utbildning  till coach och ger en handledarutbildning som kan ge internationellt handledar certifikat, allt inom ramen för NLP och baserat på Milton Ericksons och Gregory Batesons tankegångar. NLP är ju inget som är stort i Sverige, däremot i Danmark och Finland, berättar Catherine, som också är vice president i "l´Association Européenne de Psychoterapie Neuro- Linguistique". Också Jagues och Catherine bekräftar bilden av den dominerande psykoanalytiska inriktningen i Frankrike och hur litet intresset är för mer systemiska och andra inriktningar.  

Vi besöker också Christine Anziani- Vente som startat en verksamhet inom coaching i Cannes från att tidigare arbetat som läkare. Coaching förefaller vara en spännande inriktning som inte så lätt låter sig definieras och som vi känner att vi skulle vilja fördjupa oss lite mer i. Ta reda på hur man arbetar och tänker kring sådant som yrkesroll, förändring och praxis i jämförelse med att vara handledare och terapeut. Eftersom familjeterapeuterna lyste med sin frånvaro, och "coacharna" med sin närvaro på Michael Whites workshop kan man ju fundera över hur det kommer sig att dem, som vi i Skandinavien betecknar som familjeterapeutiska förgrundsgestalter, mer lockar coacher än familjeterapeuter i Frankrike! Några svar på dessa funderingar fick vi inte på denna resa. Vi har kvar telefonnumret till en ansedd familjeterapiverksamhet i Paris som vi inte fick till ett tilltänkt möte med denna gång. Vi återkommer när vi utforskat saken mer!

Vi hoppas på att snart vara tillbaka i Frankrike och närheten till Skavsta flygplats från Flen är ju en underlättande faktor när det gäller tillgängligheten. Svårigheten är förstås otillräckliga färdigheter i det franska språket. Men den utmaning  det innebär att "färdas" i flera språk samtidigt, att försöka göra sig själv begriplig och att upptäcka hur lika vi trots allt är i våra mänskliga uttryck, ger ändå mersmak och lust till nya möten med kollegor som inte enbart har engelska som sitt huvudspråk.
Elisabet

* Fördomar om franska (och andra) psykoanalytiker får avhandlas på en senare resa....